Svante

Svante

Skönt och fack

LäsefrukterPosted by svante Apr 27, 2017 10:03:57
Nä det regnar som värst och oron i världen tilltalar är man glad för den tröst som litteraturen skänker. Det gäller såväl fack- som skönlitteratur.
1. Har läst merparten av Roland Poire´ Martinssons filosofiska, och vetenskapligt så väl underbyggda bok Sånt är livet som gavs ut 2004 i Sverige. Den beskriver livets uppkomst från Big Bang till den osannolika utvecklingen från encelliga, kärnlösa entiteter till allt mer sinnrika flercelliga konstruktioner, där de betydelsefulla mitokondrierna tar sig ini cellerna och förbättrar bådas villkor samt alstrar energi. Att läsa boken är en fröjd för författarens väjer inte för det svåra innehållet - som genetikens byggstenar till exempel liksom konstiga, efterhängsna idéer som uralstring men ger också många liknelser till vardagliga föremål och skeenden som hjälper läsaren till förståelse och är klart underhållande i sin fyndighet. Läs den!

2. Läst om en gammal favorit från 1970-talets ungdomsår - pocketversionen i svensk översättning av en bok som utgavs på engelska redan 1956, då författaren J P Donleavy var 30 år. En inpiskad gentleman heter verket som är en fröjd att läsa för sitt goda humör som smittar av sig. En backanal i goda vänners lag genom Dublins och Londons öl och whiskydoftande kvarter. Trots Sebastian Dangerfields ständiga ekonomiska trångmål lyckas han vigga ett pund här och några pennies där och dra hyresvärden vid näsan, när denne försöker inkassera hyran som uteblivit än en gång. Huvudpersonen flyr från ett grinigt äktenskap och ett ruckel till hus som inte gör någon glad, inleder raskt ett förhållande med sin inneboende dam, i huset han flyttar till, när frun Marion ger upp och flyr iväg med barnet till en lugnare plats. Inget lyckat bokval för den rabiata feministen eller jämlikhetsivraren förvisso. Kanske det är därför den är svår att få tag i på bibliotek - i alla fall Halmstads, där jag kollat. Men säga vad man vill, rolig är den.

3. Påbörjat läsningen av den nya kommissarie Banksdeckaren När musiken tystnat av Peter Robinson. Verkar lovande med denna historiska deckare där våldtäktsfall som ägt rum i mitten av 1960-talet utreds och där förövarna varit kändisar inom musik- och teatervärlden. Sådant läser man ju tyvärr om i de dagsfärska tidningarna även nu.
3b Banks håller stilen. Han dialoger är säkra och miljöbeskrivningen av 60-talets sociala och musikaliska landskap är nöjsamt att "vandra kring i"
Ibland kan jag - efter läsning av drygt halva boken finna att vissa partier känns tröga. Men trots allt tycker jag Banks passar bättre i bokform än i tv-serien som har långa dödpunkter och sövande moment där inget händer som för handlingen framåt.

4. DEekarräven Banks håller stilen boken ut. Han har förmågan att ställa de rätta frågorna till intervjuoffren och att lyssna sig till vad de eventuellt döljer. Dessutom är hans framtoning lugn och belevad.Han kan mycket om 60-talsmusik också, kan tilläggas och en del kuriosa från popscenerna i England. Hans samarbetspartners i deckargåtan är uppstickare, tuffa tjejer som klarar den unga generationens mer direkta stil och råare jargong.










  • Comments(0)//svante.halmstadnytt.com/#post456